Från en historisk kontext är det otvivelaktigt att Baronessan Thatcher av Kesteven på mångfaldiga sätt satt sig på en plats i historien som få andra politiker under 1900-talet. Hennes storhet kan i detta avseende icke ifrågasättas. På detta Forum har tidigare uppmärksammats Baronessans stora betydelse i de skeende genom vilket realsocialismens kommunistiska implementationer kunde avveckals på ett någorlunda ordnat sätt samtidigt som det kalla kriget kunde avslutas utan blodsspillan.
En annan del av Baronessans gärning beskrivs på ett förtjänstfullt sätt, av redaktör Linder, som i sin ledare i dagens utgåva av Svenska Dagbladet skriver:
"Från andra världskrigets slut till Thatchers första valseger 1979 hade det setts som en självklarhet att samhällena i Väst skulle utvecklas i en given riktning. Politiker, experter och byråkrater skulle ta över fler och fler uppgifter från de oupplysta medborgarna. Den fria företagsamhetens stökiga, ostyrda experimenterande skulle begränsas och ersättas med central överblick och styrning. Den offentliga sektorn skulle expandera. Skatterna skulle höjas. Exakt hur långt och kategoriskt det hela skulle gå var det nog inte många som hade klart för sig, men på riktningen var inte att ta miste."
Den beskrivna utvecklingen, som förfäktades även av flerfaldiga borgerliga politiker, utgick från en mycket naiv föreställning om ett samhälles styrbarhet, ett ämne som tagits upp i en tidigare anmärkning på detta Forum. I största välmening skulle det "goda samhället" på hart när alla områden styra och ställa för att säkerställa medborgarens välmåga. Inte en tanke ägnades åt att människan besitter en fri vilja och att denna fria vilja kräver ett andningshål - civilsamhället. Bidrag till det allmänna genom höga och understundom synnerligen orättvisa skatter skulle på något sätt ersätta medmänskligheten eller åtminstone göra den mindre betydelsefull. Lönen för denna möda kan vi dag skåda i den vilsenhet i värderingsfrågor, som kan skådas i alla samhällslager och som ytterst leder till mänsklig otrygghet.
Även om det självklart kan finnas betänkligheter rörande enskildheter i Baronessan Thatcher av Kestevens sakpolitik är det otvivelaktigt så att Baronessan, genom sin tydlighet och ihärdighet, högst påtagligt hade en del i att den farliga utvecklingen, där staten allt mer trängde undan civilsamhället, kunde brytas. För den konservative, som ser verklighetens begränsningar i ett samhälles styrbarhet, är därför Baronessan Thatcher av Kestevens gärning högst betydelsefull.
Baronessan har understundom anklagats för att vara klassikt liberal, av de inom idéhistorien mindre bevandrade kallat "nyliberal", och här är det förvisso så att Baronessans ekonomiska politik har klassiskt liberala inslag men de har då använts såsom ett verktyg och icke såsom ett mål i sig. Detta är något som framhålls av historikern, docent Björk, i en artikel i Svenska Dagbladet:
"Idag hävdar många forskare att Thatchers projekt i första hand handlade om moral, inte om ekonomi. Den viktorianska värdegrund som Thatcher själv gärna talade om inkluderade både kristna värderingar och en rad moraliska principer som handlade om arbete, sparsamhet, eget ansvar, kärnfamiljen som samhällets viktigaste beståndsdel, om nationens ära, om lag och ordning. Hon kopplade ihop socialismen med moraliskt förfall och ett oanständigt leverne, som kunde innefatta det mesta från popmusik, kortkorta kjolar, tonårsmödrar och homosexualitet till skilsmässor och bidragsberoende. Ekonomin är medlet, målet är människans själ, som Margaret Thatcher själv har uttryckt saken."
Såsom framgår av ovanstående var således Baronessan en i grunden konservativ person, som i grunden handlade utifrån ett högst konservativt förhållningssätt. Att hon i vissa frågor, exempelvis då det gäller avregleringar, gick något långt i klassiskt liberal riktning förtar på intet sätt bilden av den stora historiska insats hon gjorde.
En annan del av Baronessans gärning beskrivs på ett förtjänstfullt sätt, av redaktör Linder, som i sin ledare i dagens utgåva av Svenska Dagbladet skriver:
"Från andra världskrigets slut till Thatchers första valseger 1979 hade det setts som en självklarhet att samhällena i Väst skulle utvecklas i en given riktning. Politiker, experter och byråkrater skulle ta över fler och fler uppgifter från de oupplysta medborgarna. Den fria företagsamhetens stökiga, ostyrda experimenterande skulle begränsas och ersättas med central överblick och styrning. Den offentliga sektorn skulle expandera. Skatterna skulle höjas. Exakt hur långt och kategoriskt det hela skulle gå var det nog inte många som hade klart för sig, men på riktningen var inte att ta miste."
Den beskrivna utvecklingen, som förfäktades även av flerfaldiga borgerliga politiker, utgick från en mycket naiv föreställning om ett samhälles styrbarhet, ett ämne som tagits upp i en tidigare anmärkning på detta Forum. I största välmening skulle det "goda samhället" på hart när alla områden styra och ställa för att säkerställa medborgarens välmåga. Inte en tanke ägnades åt att människan besitter en fri vilja och att denna fria vilja kräver ett andningshål - civilsamhället. Bidrag till det allmänna genom höga och understundom synnerligen orättvisa skatter skulle på något sätt ersätta medmänskligheten eller åtminstone göra den mindre betydelsefull. Lönen för denna möda kan vi dag skåda i den vilsenhet i värderingsfrågor, som kan skådas i alla samhällslager och som ytterst leder till mänsklig otrygghet.
Även om det självklart kan finnas betänkligheter rörande enskildheter i Baronessan Thatcher av Kestevens sakpolitik är det otvivelaktigt så att Baronessan, genom sin tydlighet och ihärdighet, högst påtagligt hade en del i att den farliga utvecklingen, där staten allt mer trängde undan civilsamhället, kunde brytas. För den konservative, som ser verklighetens begränsningar i ett samhälles styrbarhet, är därför Baronessan Thatcher av Kestevens gärning högst betydelsefull.
Baronessan har understundom anklagats för att vara klassikt liberal, av de inom idéhistorien mindre bevandrade kallat "nyliberal", och här är det förvisso så att Baronessans ekonomiska politik har klassiskt liberala inslag men de har då använts såsom ett verktyg och icke såsom ett mål i sig. Detta är något som framhålls av historikern, docent Björk, i en artikel i Svenska Dagbladet:
"Idag hävdar många forskare att Thatchers projekt i första hand handlade om moral, inte om ekonomi. Den viktorianska värdegrund som Thatcher själv gärna talade om inkluderade både kristna värderingar och en rad moraliska principer som handlade om arbete, sparsamhet, eget ansvar, kärnfamiljen som samhällets viktigaste beståndsdel, om nationens ära, om lag och ordning. Hon kopplade ihop socialismen med moraliskt förfall och ett oanständigt leverne, som kunde innefatta det mesta från popmusik, kortkorta kjolar, tonårsmödrar och homosexualitet till skilsmässor och bidragsberoende. Ekonomin är medlet, målet är människans själ, som Margaret Thatcher själv har uttryckt saken."
Såsom framgår av ovanstående var således Baronessan en i grunden konservativ person, som i grunden handlade utifrån ett högst konservativt förhållningssätt. Att hon i vissa frågor, exempelvis då det gäller avregleringar, gick något långt i klassiskt liberal riktning förtar på intet sätt bilden av den stora historiska insats hon gjorde.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar