Politik - intrigerandets och lismandes konst

Ordet politik kommer ursprungligen från grekiskan där vi finner ordet "politikus" vilket torde kunna översättas med "det som rör staten". Vi kan också välja att betrakta ordet politik såsom synonymt med begreppet "statskonst".

Statskonsten främsta syfte är att säkerställa en rättvis och oväld styrning av en statsbildning eller en del av en statsbildning inom ramen för de olika självstyrelseformer, som förekommer på såväl regional såsom kommunal nivå. Utövandet av statskonsten, vilken i en rättstat alltid måste vila på ovälda ämbetsmäns myndighetsutövning utifrån den lag som folkstyret fastställt, har allt mer kommit att relateras till politiska partier, d.v.s. korporationer vilka samlas kring gemensamma värderingar och organisationsmodeller för statskonstens utövande. Dessa politiska partier blir över tiden allt mer detaljerade i sin nit och, ofta på välmening grundade, intention att syra och ställa med det mesta i samhället. Partiernas program blir allt mer ymniga och omfattande.

I kölvattnet av den ständigt växande politiken finner vi även en omfattande kår av politiker. Här skall icke förnekas att det finns kloka personer men samtidigt må det framhållas att det bland politikerna finns de för vilka politiken är en försörjning och där värnandet av den egna positionen är viktigare än saken. Detta tillsammans med det faktum att politikens omfattning blir allt mer omfattande, vilket högst avsevärt försvårar arbetet med att tränga in allt under en för partiet gemensam programskrivning med åtföljande implementationsmodell.

Följden av nämnda förhållanden är att intriger och intrigerande blir en omfattande del av politikernas dagliga gärning. Till detta kan läggas, att politikernas vaktslående av egna personliga positioner gör att även lismandet blir ett allt mer tydligt karaktäristika för mången politiker.

Särskilt uppenbart synes intrigerandet och lismandet vara inom det socialdemokratiska arbetarpartiet. En av partiets medlemmar och före detta statsråd, herr Bodström, låter i en artikel i Svenska Dagbladet dela med sig av de insikter han fått i sin nära relation med nämnda parti.
Om förhållandena på partikongressen ger herr Bodström följande beskrivning:

"Men de 450 ombuden fick inte vara med och bestämma. Det var inte i den stora kongressalen som besluten fattades. I stället avgjordes framtiden av en liten klick personer som gjorde upp det här på egen hand."

Ingen fick störa den klang och jubelföreställning som partikongressen är avsedd att vara. De applåder och det lismande, som en utomstående betraktare kunde observera, blir utifrån herr Bodströms beskrivning rent vämjelig.
Herr Bodström fortsätter med följande beskrivning:

"Värst var det när platserna i partistyrelsen och verkställande utskottet skulle bestämmas. Ylva Johansson petades ur partistyrelsen, trots att hon är talesperson i arbetsmarknadsfrågor och en av få aktiva socialdemokrater som har regeringserfarenhet. Någon motivering angavs inte, beslutet fattades återigen bakom stängda dörrar. Som vanligt fanns det fler kandidater än platser. Det brukar inom idrotten kallas för ett ”angenämt problem” när tränaren måste välja mellan flera bra spelare. Här skapas det i stället en enorm frustration med intern pajkastning, där kohandel till slut får avgöra utgången."

Det är i sanning ingen tilltalande bild som ges av de intrigerande ränksmidare, som uppenbart sitter på de allra högsta posterna i det socialdemokratiska arbetarpartiet. Bevare oss för att vämjeliga ränksmidare och intrigmakare, som deltar i det smutsiga hantverk som herr Bodström beskriver, ges positioner i riksstyret.

Ytterst länder de förhållanden, som herr Bodström låter beskriva och vilka säkerligen i olika omfattning förekommer inom andra partiet, till att politiken, d.v.s. statskonsten, dras ned i smutsen.