Statsrådet Enström, chef för Försvarsdepartentet, ger i Svenska Dagbladet uttryck för en i sanning märklig inställning då hon menar att den ryska rustning, som nu sker, icke skulle utgöra ett hot gentemot rikets säkerhet. I sin analys menar statrådet framför statsrådet följande.
" Upprustningen, som du beskriver det, sker från en låg nivå. Det är en modernisering eftersom man inte har kunnat satsa under en lång tid. En modernisering och ett effektivt försvar har varje land rätt att skaffa sig. Men jag sätter inte ett likhetstecken mellan en ökad militär förmåga och ett ökat hot mot Sverige"
Det som gör att statrådets bedömning mycket starkt måste ifrågasättas och till och med betecknas såsom direkt felaktig är yttrandet "Men jag sätter inte ett likhetstecken mellan en ökad militär förmåga och ett ökat hot mot Sverige". För varje sansad bedömare torde det vara helt uppenbart att en ökad militär förmåga hos en part och en de facto allt mer reducerad militär förmåga hos en annan part ger upphov till en ökad obalans. En större obalans ökar risken för att den starkare parten, i det värsta av scenarios, angriper den svagare parten. Såsom varande yrkesofficer borde detta vara uppenbart även för statsrådet.
Dessförutan måste i analysen intagas att den politiska situationen i Ryssland är långt ifrån stabil. Dagens ryska regim upprätthåller näppeligen alla folkstyrets principer och det kan icke uteslutas att situationen än mer urartar. Icke heller detta synes statsrådet taga till sig vilket är ofattbart.
En mer balanserad syn på situationen finner vi dessbättre hos vice statsministern, statsrådet Björklund, chef för Utbildningsdepartementet, tillika major vid Livgardet, som ger en mycket vederhäftig bedömning av situationen:
"Detta är långsiktigt allvarligt för Sverige. Därför måste detta tillåtas påverka den sittande försvarsberedningens arbete och 2015 års försvarsbeslut"
I detta sammanhang må med största skärpa framhållas att rikets arméstridkrafter kraftig måste förstärkas. Armén saknar idag uthållighet och ävenledes en mer substantiell slagkraft. Såsom överbefälhavaren, general Göransson framhållit, kan Armén, då planerad organisation och förmåga är implementerad, möjligen på en begränsad front motstå ett angrepp under en vecka. Armén är idag en sorglig spillra av vad den en gång var. Med nöd och näppe skulle möjligen sen slagstyrka bestående av två brigader kunna ställas upp. Ett absolut minimikrav torde vara en slagstyrka motsvarande tio brigader, vilket även detta endast är en tredjedel av vad Armén kunde ställa upp då den samma var organiserad och implementerad såsom ett invasionsförsvar.
" Upprustningen, som du beskriver det, sker från en låg nivå. Det är en modernisering eftersom man inte har kunnat satsa under en lång tid. En modernisering och ett effektivt försvar har varje land rätt att skaffa sig. Men jag sätter inte ett likhetstecken mellan en ökad militär förmåga och ett ökat hot mot Sverige"
Det som gör att statrådets bedömning mycket starkt måste ifrågasättas och till och med betecknas såsom direkt felaktig är yttrandet "Men jag sätter inte ett likhetstecken mellan en ökad militär förmåga och ett ökat hot mot Sverige". För varje sansad bedömare torde det vara helt uppenbart att en ökad militär förmåga hos en part och en de facto allt mer reducerad militär förmåga hos en annan part ger upphov till en ökad obalans. En större obalans ökar risken för att den starkare parten, i det värsta av scenarios, angriper den svagare parten. Såsom varande yrkesofficer borde detta vara uppenbart även för statsrådet.
Dessförutan måste i analysen intagas att den politiska situationen i Ryssland är långt ifrån stabil. Dagens ryska regim upprätthåller näppeligen alla folkstyrets principer och det kan icke uteslutas att situationen än mer urartar. Icke heller detta synes statsrådet taga till sig vilket är ofattbart.
En mer balanserad syn på situationen finner vi dessbättre hos vice statsministern, statsrådet Björklund, chef för Utbildningsdepartementet, tillika major vid Livgardet, som ger en mycket vederhäftig bedömning av situationen:
"Detta är långsiktigt allvarligt för Sverige. Därför måste detta tillåtas påverka den sittande försvarsberedningens arbete och 2015 års försvarsbeslut"
I detta sammanhang må med största skärpa framhållas att rikets arméstridkrafter kraftig måste förstärkas. Armén saknar idag uthållighet och ävenledes en mer substantiell slagkraft. Såsom överbefälhavaren, general Göransson framhållit, kan Armén, då planerad organisation och förmåga är implementerad, möjligen på en begränsad front motstå ett angrepp under en vecka. Armén är idag en sorglig spillra av vad den en gång var. Med nöd och näppe skulle möjligen sen slagstyrka bestående av två brigader kunna ställas upp. Ett absolut minimikrav torde vara en slagstyrka motsvarande tio brigader, vilket även detta endast är en tredjedel av vad Armén kunde ställa upp då den samma var organiserad och implementerad såsom ett invasionsförsvar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar