Knappt har applåder och kampsångerna på Socialdemokratiska arbetarpartiets kongress tystnad före det att partiet nu befinner sig i trångmål. På nämnda klang- och jubelförställning valdes till partistyrelsen en herr Mustafa, vilken tillika visade sig vara ordförande i Islamiska Förbundet. Kritiken lät icke vänta på sig då herr Mustafa, i sin egenskap av ordförande i nämnda förbund,inbjudit antisemitisk agitatorer vilka uttalat sig på det mest vederstyggliga sätt om såväl det judiska folket som staten Israel. Denna kritik synes dock herr Mustafa ha rett ut vilket i sig icke är så märkligt då antisemitism dessvärre är något som kunnat noteras hos en del ledande socialdemokrater, icke minst förra kommunalrådet i Malmö, herr Reepalu, vars skamliga uttalanden om det judiska folket i allmänhet och Malmös judiska församlingen i synnerhet var djupt avskyvärda.
Värre är det när nu diverse personer inom partiet kommit till insikt om att religionen Islams grundläggande värderingar måhända icke alldeles överensstämmer med partiets feministiska ståndpunkter. Att detta icke observerats före valet av herr Mustafa är i sanning anmärkningsvärt. Icke kan väl religionen Islams trossatser om kvinnans ställning och relaterade frågeställningar ha varit okända? Även om Socialdemokratiska arbetarpartiet, dessvärre allt mer kommit att omfattas av dumsekularism, där någon avsikt vid religionernas innehåll icke fästes, borde den valberedning, som var satt att föreslå medlemmar i partistyrelsen, ha haft kännedom om nämnda förhållande.
Nu har nämnda fråga blivit en stor sak och partiordföranden, herr Löfven, har tagit till orda och förklarat att det icke duger att samtidigt vara medlem av partistyrelsen, där såväl feminism som sekularism står högt, och ordförande i Islamiska Förbundet. Även om herr Löfvens bevekelsegrunder är förståeliga måste herr Löfvens kungsord, i denna fråga, betecknas såsom synnerligen häpnadsväckande. Socialdemokratiska arbetarpartiet gör ofta en stor sak av hur högt "demokratiskt" de agerar i varje fråga och i detta perspektiv torde ingen kunna sätta sig över partiets högsta organ, den "demokratiska" partikongressen. Ändock sätter sig herr Löfven över kongressens val av herr Mustafa.
Det går i ifrågavarande fall icke att avstå från misstanken att valet av herr Mustafa gjordes för att ställa sig in hos de medborgare som bekänner sig till religionen Islam. För ett sekulärt parti är det dock icke lätt att förstå religionens sanna väsen och dess betydelse för troende. Följden blir att man försätter sig i den nu uppkomna situationen, vilken hur den än hanteras kommer att leda till skada för partiet.
För undvikande av missförstånd skall sägas att tecknaren av dessa rader, såsom lutheransk kristen, icke delar religionen Islams värderingar. Dock kan den som bekänner sig till en religion, bättre än en sekulär, förstå att religiösa trossatser icke är något som utan vidare kan dagtingas med.
Värre är det när nu diverse personer inom partiet kommit till insikt om att religionen Islams grundläggande värderingar måhända icke alldeles överensstämmer med partiets feministiska ståndpunkter. Att detta icke observerats före valet av herr Mustafa är i sanning anmärkningsvärt. Icke kan väl religionen Islams trossatser om kvinnans ställning och relaterade frågeställningar ha varit okända? Även om Socialdemokratiska arbetarpartiet, dessvärre allt mer kommit att omfattas av dumsekularism, där någon avsikt vid religionernas innehåll icke fästes, borde den valberedning, som var satt att föreslå medlemmar i partistyrelsen, ha haft kännedom om nämnda förhållande.
Nu har nämnda fråga blivit en stor sak och partiordföranden, herr Löfven, har tagit till orda och förklarat att det icke duger att samtidigt vara medlem av partistyrelsen, där såväl feminism som sekularism står högt, och ordförande i Islamiska Förbundet. Även om herr Löfvens bevekelsegrunder är förståeliga måste herr Löfvens kungsord, i denna fråga, betecknas såsom synnerligen häpnadsväckande. Socialdemokratiska arbetarpartiet gör ofta en stor sak av hur högt "demokratiskt" de agerar i varje fråga och i detta perspektiv torde ingen kunna sätta sig över partiets högsta organ, den "demokratiska" partikongressen. Ändock sätter sig herr Löfven över kongressens val av herr Mustafa.
Det går i ifrågavarande fall icke att avstå från misstanken att valet av herr Mustafa gjordes för att ställa sig in hos de medborgare som bekänner sig till religionen Islam. För ett sekulärt parti är det dock icke lätt att förstå religionens sanna väsen och dess betydelse för troende. Följden blir att man försätter sig i den nu uppkomna situationen, vilken hur den än hanteras kommer att leda till skada för partiet.
För undvikande av missförstånd skall sägas att tecknaren av dessa rader, såsom lutheransk kristen, icke delar religionen Islams värderingar. Dock kan den som bekänner sig till en religion, bättre än en sekulär, förstå att religiösa trossatser icke är något som utan vidare kan dagtingas med.
Inlägg
"För ett sekulärt parti är det dock icke lätt att förstå religionens sanna väsen och dess betydelse för troende."
SvaraRaderaKloka ord av herr Fältmarskalken, som jag instämmer till fullo i. Ett fenomen förekommande i sekulära partier är att tillverka egen teologi. Exempelvis citera bibelordet om att Gud är kärleken och sedan tillämpa det på HBT-frågor. Dylikt teologiskt "djupsinne" imponerar inte. Det blir inte lättare för sekulära partier att förstå religionen om de inte ens inser sin egen amatörmässighet.
I Sverige råder religions och föreningsfrihet enligt lagen. Vart detta kommer att leda är intressant och lite skrämmande!
SvaraRaderaTack Herr Fältmarskalk för Era aktuella och intressant skrivna artiklar. Gillar Ert sätt att uttrycka Er i det svenska skriftspråket.
Herr Rune,
SvaraRaderaI herr Runes knivskarpa analys rörande sekulära partiers "tillverkande" av egna teologier ber jag att instämma. Detta ämne beröres ock i en kompletterande anmärkning som denna dag publiceras på detta Forum.
Ber att få framföra ett tack till signaturen Kullanmuru för den vänliga uppskattningen.
SvaraRaderaDet kan vara en idé att uppmärksamma sekulära partiers och rörelsers kvacksalvande på teologins område. Finns det flera exempel på egentillverkade teologiska påståenden från sekulära partier? Något som också kan vara värt att belysa är hur inställningen till religionen skiljer sig från den till alla andra områden: jag tror inte att något politiskt parti skulle tillåta sig en likadan amatörism på säg jordbrukspolitikens område. Men teologi tycks det vara fritt fram att uttala sig om utan ringaste kunskap. Heder åt herr Fältmarskalken som kritiserar sekulariserad nonchalans i politiken.
SvaraRadera