Om partiet Sverigedemokraterna förmådde att visa samma respekt för människovärde i fråga om de arma människor som flyr till vårt land från krig och ofärd som de gör för det ofödda barnets människovärde vore mycket vunnit.
Frågan om det ofödda barnet aktualiserades i en televisionsdebatt förliden gårdag då statsrådet Arnholm mötte ordföranden för Sverigedemokraterna, herr Åkesson. De som tagit del av de ståndpunkter, som framförts på detta Forum, torde vara väl medvetna om att en synnerligen kritisk hållning gentemot partiet Sverigedemokraternas grundsyn rörande såväl utopisk nationalism som vad gäller invandringsfrågor tillämpas. Icke förty, och utan uttryckande av någon som helst sympati för partiet Sverigedemokraternas ideologiska grundsyn, måste ändock konstateras att herr Åkesson, i nämnda debatt om abortfrågan, eller legalt barnamord, som denna frågeställning rätterligen bör benämnas, var den som stod upp för människovärdet.
Statrådet Arnholm förfäktade beklagligen en feministisk och avskyvärd extermliberal hållning där grundargumentet är att kvinnan skall har rätt till sin egen kropp. Denna ståndpunkt är fullständigt riktig om det icke varit så att statsrådet i sin, i detta avseende, högst enfaldiga ståndpunkt låter påskina att fostret skulle vara en del av kvinnans kropp. Inget kan vara mer felaktigt i det att ett liv uppstår i det välsignade befruktningsögonblicket. Efter detta har ingen människa rätt att släcka detta liv då det kränker människolivet. Femte budet lär oss entydigt "Du skall icke dräpa".
I en debattartikel i Svenska Dagbladet söker förbundsordföranden för Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), Kristina Ljungros, finna ytterligare stöd för den mot människolivet kränkande argumentation som statrådet Arnholm så olyckligt bedriver. Frågan om människolivets okränkbarhet trivialiseras till den grad där man såsom gräns söker sätta upp ett medicinskt kriterium för när ett foster kan räddas i det fall födelsen skulle ske för tidigt. Nämnda medicinska spörsmål har icke ett vitten med människolivet okränkbarhet att göra och som argument äger det icke minsta vitsord utan måste betraktas som rent trams.
Slutligen måste på det på det allra bestämdaste sätt framhållas att ett legalt och uppståtligt dödande av ett foster, som är en mänsklig varelse, oavsett dess utvecklingsfas, är största skam för varje samhälle som vill benämna sig civiliserat. Vi böjer våra huvuden i outsäglig sorg och största respekt för de mänskliga varelser, som berövats rätten att födas.
Frågan om det ofödda barnet aktualiserades i en televisionsdebatt förliden gårdag då statsrådet Arnholm mötte ordföranden för Sverigedemokraterna, herr Åkesson. De som tagit del av de ståndpunkter, som framförts på detta Forum, torde vara väl medvetna om att en synnerligen kritisk hållning gentemot partiet Sverigedemokraternas grundsyn rörande såväl utopisk nationalism som vad gäller invandringsfrågor tillämpas. Icke förty, och utan uttryckande av någon som helst sympati för partiet Sverigedemokraternas ideologiska grundsyn, måste ändock konstateras att herr Åkesson, i nämnda debatt om abortfrågan, eller legalt barnamord, som denna frågeställning rätterligen bör benämnas, var den som stod upp för människovärdet.
Statrådet Arnholm förfäktade beklagligen en feministisk och avskyvärd extermliberal hållning där grundargumentet är att kvinnan skall har rätt till sin egen kropp. Denna ståndpunkt är fullständigt riktig om det icke varit så att statsrådet i sin, i detta avseende, högst enfaldiga ståndpunkt låter påskina att fostret skulle vara en del av kvinnans kropp. Inget kan vara mer felaktigt i det att ett liv uppstår i det välsignade befruktningsögonblicket. Efter detta har ingen människa rätt att släcka detta liv då det kränker människolivet. Femte budet lär oss entydigt "Du skall icke dräpa".
I en debattartikel i Svenska Dagbladet söker förbundsordföranden för Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), Kristina Ljungros, finna ytterligare stöd för den mot människolivet kränkande argumentation som statrådet Arnholm så olyckligt bedriver. Frågan om människolivets okränkbarhet trivialiseras till den grad där man såsom gräns söker sätta upp ett medicinskt kriterium för när ett foster kan räddas i det fall födelsen skulle ske för tidigt. Nämnda medicinska spörsmål har icke ett vitten med människolivet okränkbarhet att göra och som argument äger det icke minsta vitsord utan måste betraktas som rent trams.
Slutligen måste på det på det allra bestämdaste sätt framhållas att ett legalt och uppståtligt dödande av ett foster, som är en mänsklig varelse, oavsett dess utvecklingsfas, är största skam för varje samhälle som vill benämna sig civiliserat. Vi böjer våra huvuden i outsäglig sorg och största respekt för de mänskliga varelser, som berövats rätten att födas.
Inlägg
Och ändå så dräper de kristna sina medmänniskor, gång på gång. Det där med att inte dräpa verkar inte vara så viktigt för de kristna när allt kommer till kritan.
SvaraRaderaOvanstående enfaldiga pladder, som finns nedtecknat i Anonyms anmärkning, förtjänar egentligen icke någon egentlig kommentar utan utgör ett mycket upplysande skådeexempel på hur kallhamrade och av största oärlighet anfrätta ateister söker att kollektivt skuldbelägga kristna trosbekännare. Oförskämdheten, skamligheten, obildningen och dumheten i detta slag av argumentation är så stor att ord saknas att beskriva. Vet hut!
SvaraRadera