lördag 30 juli 2011

Att slå mynt av andras olycka

Dessvärre visar de senaste dagarna på att det finns personer som icke drager sig ifrån att utnyttja det fruktansvärda norska illdådet för snäva syften och göra inrikespolitik av något som är något helt annat. De insinuationer som nu framföres mot hedervärda personer är därför inget annat en ren ynkedom och de som ägnar sig åt detta borde högeligen skämmas för att de på detta sätt försöker slå mynt av andras olycka och outsägliga sorg.

Bland annat kommer detta till uttryck i kritik av Statsministerns agerande. I Svenska Dagbladet kan vi ta del av bland annat från professor Bjerelds, nu socialdemokrat men som på sin "meritlista" även har ett tidigare medlemskap i KPML(r), och statsvetaren dr Madestams försåtliga och ininuanta försök på detta område. Vad dessa två personer söker göra är att misstänkliggöra Statsministerns uppriktiga medkänsla med offren och det norska folket. Detta länder dem icke till heder.

Professor Bjereld underlåter sig att påstå följande:

"Som statsminister borde han leda sorgearbetet i Sverige och solidaritetsyttringarna till Norge och samla nationen. Nu har han agerat så att många uppfattar det som att han inte fullt ut har tagit situationen på allvar."

Är det då professor Bjereld ovisst att Statsministern, som en av de första, tog kontakt med den norske Statsministern och framförde sin och vårt lands sympatier och erbjöd hjälp?

Är det ock professor Bjereld ovisst att Statsministern i regeringshögkvarteret dagen efter illdådet höll ett muntligt anförande i samband med en presskonferens? Den som sett detta kan knappast hysa några tvivel om Statsministerns uppriktiga medkänsla.

Även Statsministerns kloka ord i debattartikeln i Svenska Dagbladet misstänkligörs. Här fokuserar Statsministern på situationens allvar och det outsägliga slag som drabbat anhöriga och hela vårt borderland men avstår från att, som så mången annan, dra billiga inrikespolitiska poäng av det inträffade. För detta blir dett spott och spe.

Kring nämnda debattartikel vet dr Madestams oförskämdhet inga gränser i det att följande uttalas:

"Men det viktigaste poängen med debattartikeln var ändå att försvara sig mot anklagelserna om att ha varit för passiv".

På vilka grunder ifrågastätter dr Madestam Statsministerns uppriktiga sorg och förtvivlan över det inträffade? Dr Madestam utger sig för att vara akademiker och borde som sådan värna om stringens i sin argumentation. Genom denna typ av lösa och grundlösa anklagelser gör sig dr Madestam till största åtlöje. Om dr Madestam är mån om sitt professionella anseende borde hon tiga still istället för att insinuera på detta sätt.

Även det att Statsministern icke deltog i gårdagens manifestation kritiseras av de som vill slå mynt av andras olycka. Man måste då stilla fråga sig varför icke ock herr Juholts uteblivande kritiseras, såvitt jag kunde notera lyste herr Juholt med sin frånvaro. Nämnda manifestation var, såvitt jag förstått, arrangerad av socialdemokratiska arbetarepartiets ungdomsförbund (SSU), vilka inbjudit övriga partiers ungdomsförbund att medverka. Detta var således inget arrangemang avsett för vare sig statsledning eller partiledare. Initiativet som sådant var mycket lovvärt i en stund där de inhemska politiska trätorna framstår såsom en krusning i en ankdamm i jämföresle med det slag som drabbat vårt broderland.

14 kommentarer:

  1. Dags för klarlägganden.
    Håkan Juholt var på plats i Norge och deltog i minneshögtiden där. Därför är det högst kritikvärt att Fältmarskalken vill legitimera statsministerns frånvaro med det.

    Som statsminister har man en roll att leda nationen i det politiska livet. Med tanke på de känslor som varit i omlopp efter dåden i Norge så hade det varit önskvärt om statsministern tydligt hade klivit fram och tagit den rollen. Det är en roll som går utöver de två uttalanden och det enda skriftliga inlägg som han gjort.
    En statsminister bör vara lyhörd för och delta i folkets liv. Vår annars utmärkte statsminister gjorde denna gång en total felbedömning.

    SvaraRadera
  2. Bäste herr Rudberg,
    Det jag främst vänder mig emot är oskicket att slå mynt av andras olycka och de insinuationer som innebär att Statsministern icke skulle ta situationen i Norge på allvar. Det jag speciellt vänder mig emot här är dr Madestams påstående om att Statsministerns debattartikel skulle vara tillkommen av ren egennytta.

    Att de norska illdåden är något som det icke skall göras svensk inrikespolitik av är min absolut fasta övertygelse. Och var så säker, hade Statsministern agerat på annat sätt hade han fått kritk för detta.

    Att vår Statminister är en eftertänksam och lågmäld person och kanske icke främst de stora ordens person innebär på intet sätt att han icke är lika förfärad över de norska illdåden som alla vi andra. Hur situationer som denna skall hanteras är alls icke självklart utan kräver mycket eftertanke.

    Att då som professor Bjereld resonera i termer som att "leda sorgearbetet", precis som att "sorgearbete" skulle vara som vilken annan arbetsuppgift som helst, visar på en mycket märklig syn och brist på förståelse för den komplexitet som är förbunden med frågor av detta slag. "Sorgearbete" kan aldrig trivialiseras till något som kan "ledas".

    När det gäller gårdagens manifestation länder det givetvis herr Juholt till heder att han besökte Norge. Dock är detta snarast ett argument för att Statsministern icke deltar i ett arrangemang organiserat av socialdemokratiska ungdomsförbundet. Vad jag vet var Statsministern icke inbjuden vilket är fullt naturligt då herr Juholt icke kunde närvara.

    SvaraRadera
  3. Sveriges statsminister åkte på semesterresa till Turkiet två dagar efter det värsta terrordådet i Norden sedan andra världskriget.
    Två dagar efter terrordådet var det fortfarande inte klart om det fanns en hotbild även mot Sverige.
    Statsministerns agerande kan inte försvaras. Det är trist att en person som i vanliga fall har ett mycket gott omdöme brister på kapitalt i detta kritiska läge.

    SvaraRadera
  4. Hotbilden i detta fall torde ha varit ganska klar redan dagen efter det att illdåden begåtts. Som bekants greps illgärningsmannen redan i samband med dåden och härefter finns det egentligen ingenting substantiellt som pekat på något annat än att detta var en enskild galnings verk.

    Jag är fullt förvissad om att Statsministern nogsamt analyserat hotbilden tillsammans med säkerhetspolisen innan han tog ledigt.

    SvaraRadera
  5. Fältmarskalk,

    De svenska myndigheterna hade ökad bevakning flera dagar efter dådet.
    Två dagar efter dådet var norsk polis inne på att det fanns minst en gärningsman till. Ytterligare några dagar senare så trodde norsk polis att det fanns en grupp bakom.

    Om Sveriges statsminister har gjort bedömningen att han kan lämna landet och åka på semester två dagar efter att Norden drabbats av den värsta terrorattacken sedan andra världskriget så har han gjort ett kraftigt missgrepp. Av våra valda företrädare har vi rätt att kräva ett bättre omdöme och ett större ansvarstagande i en så här extrem situation.

    SvaraRadera
  6. Herr Rudberg,
    Det synes mig vara högst förmätet av er, som icke torde ha tillgång till den ringaste information från vare sig säkerhetspolisen och andra myndigheter med ansvar för rikets säkerhet, att tro er om att kunna göra en mer vederhäftig bedömning än Statsministern. Eller påstår ni att ni skulle vara bättre informerad äm Statsministern?

    Dessutom övertolkar ni de pressuppgifter om vad norsk polis haft för åsikter. Norsk polis har icke gjort några officiella uttalanden i vare sig den ena eller andra riktningen när det gäller huruvida fler varit delaktiga eller icke. Det som framkommit är att den galne förrövaren gjort diverse påståenden om ytterligare grupper. Ingen värdering av dessa påståenden har publicerats.

    Det vi däremot kan vara helt förvissade om är att det funnits ett förtroget utbyte av informationer mellan norsk polis och svensk säkerhetspolis.

    SvaraRadera
  7. Fältmarskalken,

    Jag utgår från vad svenska och norska myndigheter har uttalat officiellt angående hotbild.
    Och baserat på det så anser jag att Sverioges statsminister gjort en fullständigt felaktig bedömning av landets bästa i det att han åkte på en privat semesterresa.

    Jag väljer att inte blint tro på statsministerns bedömningsförmåga batra för att han är "överhet". Jag följer det svenska folkets tradition av att uttrycka en egen åsikt, även när det kan vara smärtsamt för makthavarna.
    Faktum är att Sveriges statsminister prioriterade sin egen semester framför svenska folkets behov. För det kan väl inte vara så att du anser att alla är idioter som gärna sett en statsminister på plats som en garanti för stabilitet och kontroll?

    SvaraRadera
  8. Herr Rudberg speklulerar vilt i det han icke har den ringaste aning om, nämligen de underrättelseuppgifter som vår statsledning haft tillgång till i detta ärende.

    Herr Rudberg må givetvis ha rätt att tycka vad han vill. Dock anser jag att herr Rudberg är högst oförskämd när han på så lösa grunder, och utan att ha tillgång till några några som helst förstahandsuppgifter om berörda myndigheters bedömning av hotbilden, dristar sig att påstå att Statsministern skulle prioritera sin egen semester framför rikets säkerhet. Detta är helt befängt och det herr Rudberg ägnar sig åt är inget annat än rent förtal, vilket länder honom till föga heder.

    SvaraRadera
  9. "Fältmarskalk",

    Jag skulle föreslå att du läser vad jag skriver innan du kommer med dina anklagelser.

    FAKTUM är att svensk säkerhetspolis in i början på veckan efter dådet hade förhöjd bevakning av vissa personer och platser.
    Då hade redan statsministern åkt på semester.

    FAKTUM är att norsk polis så sent som på måndagen efter dådet vid en presskonferens uttalade att det fanns en möjlig hotbild mot andra länder och att det inte var uteslutet att gärningsmannen hade någon form av samarbete med andra.
    Då hade redan statsministern åkt på semester.


    Om det nu är så att statsministern och säkerhetspolisen gjorde en annan bedömning så ändrar det inte det faktum att svenska folket fortfarande var starkt påverkat av dåden i Norge och det rådde en oro och en osäkerhet bland människor.
    Att statsministern i det läget åker på privat semester är högst olämpligt och signalerar en oförståelse för stämningar i det svenska folket vars främste valde företrädare han är.

    SvaraRadera
  10. FAKTUM, bäste herr Rudberg, är att Säkerhetspolisen icke valde att höja hotnivån efter de norska illdåden. Nivån ligger fortsatt på förhöjd nivå sedan den 1 oktober föregående år. Det är anmärkningsvärt att herr Rudberg, med sitt höga tonläge, icke bätter undersökt sakförhållandena. Jag ber därför att få hänvisa till ett pressmeddelandse utfärdat av Säkerhetspolisen den 23/7 en dag då Statsminsistern avr tillstädes i Stockholm:
    http://www.sakerhetspolisen.se/publicerat/nyhetsarkiv/nyheter/hotnivanforsverigeoforandrad.5.34ffc68f1235b740c0680006545.html
    Att polisiär bevakning ökas är helt rutinmässigt i dessa situationer och inget som i sig innebär att hotbilden som sådan är förändrad.

    FAKTUM, bäste herr Rudberg att det tillhör rutinerna att Statsministern innan han beger sig på utrikes resa gör en bedömning av säkerhetsläget.

    FAKTUM, bäste herr Rudberg, är ock att Statsministern aldrig skulle bege sig på utrikes resa i det fall att hotnivån höjts.

    Vidare är förhåller det sig så att även om de norska illdåden är de värsta som drabbat Norden sedan andra världskriget så är det det norska och icke svenska myndigheter som har ansvaret för hanteringen. Det finnes således inga relaterade exekutiva uppgifter för Statsministern att ägna sig åt i detta avseende vilket skulle motivera en förändring av Statsministerns planerade ledighet.

    Utifrån detta blir min fråga till herr Rudberg vilka uppgifter han menar att Statsministern skulle ha utfört den förlidna veckan.

    SvaraRadera
  11. Fältmarskalen,

    Nu tycker jag att det är på tiden att du skaffar dig lite information. Du kan inte utveckla strutsbeteende så snart det är något som inte passar din agenda.

    Bevakningen av regering och försvarsledning förstärktes efter terrordåden i Norge, dock utan att man uppgraderade den definitionsmässiga säkerhetsnivån.
    Scouternas Jamboree genomförs med förstärkt säkerhet.
    SSU:s kongress genomförs med förstärkt säkerhet.
    Dessa säkerhetsåtgärder har vidtagits i samråd med säkerhetspolisen.

    Som främste valde företrädare för svenska folket så förväntar sig svenska folket att statsministern ska finnas i tjänst och på plats i en situation som är utan motstycke i nordisk historia. En situation som präglas av människors osäkerhet.
    En statsminister ska förstå en sådan situation och inse vad som krävs av honom. Det går inte att hänvisa till protokoll och rutiner när svenska folket vill se landets statsminister ta ansvar.

    Jag gör jämförelsen med när kungen trädde fram efter tsunamikatastrofen och tog det ansvar och blev den samlade gestalt för svenska folket som behövdes när inte den dåvarande statsministern levde upp till sin roll.

    SvaraRadera
  12. Herr Rudberg argumenterar i denna fråga utifrån två fronter.

    Den ena fronten utgår ifrån att säkerhetsläget, efter de norska illdåden, skulle varit så allvarligt att Statsministern i detta läge icke skulle bege sig på utrikes resa.

    I denna fråga är det otvivelaktigt så att en bedömning gjorts av säkerhetsansvariga myndigheter varvid slutsatsen blev att icke höja nivån för hotbild. Däremot har självklart vissa bevakningsuppgifter förstärkts vilket görs helt rutinmässigt vid denna typ av händelser och ingenting som förhindrar att Statsministern beger sig utrikes. Detta är näppeligen enda gången bevakning förstärks utan detta sker tämligen ofta baserat på olika slag av underrättelseuppgifter.

    Slutsatsen är att Statsministern i detta avseende icke gjort något anmärkningsvärt och på inget sätt äventyrat rikets säkerhet utan följt de rutiner som finns.

    Den andra fronten i herr Rudbergs argumentation går ut på att Statsministern i den situation som uppkom skulle stannat hemma för att leda folket. I detta gör ock herr Rudberg jämföreslen med de tragiska Tsunamihändelserna där förvisso den politiska ledningen falerade men där Hans Majestät på ett mycket förtjänstfull sätt trädde in såsom folkets samlande kraft.

    Dock är den tragiska Tsunamihändelsen icke jämförbar med de norska illdåden. Den stora skillnaden är att det då var ett mycket stort antal svenska medborgare (döda, skadade och anhöriga) som var direkt drabbade, något som krävde en fast och direkt ledning även hemmavid.

    I fallet med de norska illdåden har det varit vår uppgift som grannland att visa sympati och stöd. Detta har gjorts på flerfaldiga sätt allt ifrån det att Statsministern skyndsamt efter det inträffade tog kontakt med den norske statsministern och erbjöd hjälp, till deltagande i olika minneshögtider, som gudtjänsten i Kronprinsessan Märtas Kyrka, med deltagande av såväl Hertigparet av Västergötland som flera statsråd, som manifestationen på Segels torg där såväl statsrådet Ask som förre statsministern herr Carlsson medverkade.

    SvaraRadera
  13. Fältmarskalk,

    Det är så tråkigt att se att du inte har förståelse för kraven på ett lands ledare. Att du inte förstår svenska folkets behov.
    Du hänvisar till rutiner.
    Du låter som SJ.....

    SvaraRadera
  14. Herr Rudberg,
    För egen del jag fullt tillfredställd med Statsministerns agerande och de allvarsamma och kloka ord han gav den 23 juli. Jag är dessutom fullkomligt övertygat om att Statsministern, precis som varje annan svensk medborgare, såg på dessa illdåd med stort allvar och med en gränslös sorg.

    För egen del tog jag också del i såväl Konung Haralds som Statsminister Stoltenbergs tal och givetvis följde jag ock den högtidliga minnesgudtjänsten i Oslo domkyrka. Genom televisionens försorg var det ju möjligt för oss alla att dela detta fruktansvärda slag med vårt norska grannfolk. Att följa det ovannämnda var mitt fokus och i detta vet jag icke vad vår Statsminister kunde ha tillfört.

    Vidare kan vi icke komma ifrån att denna händelse utifrån ett operativt perspektiv var en fråga för den norska statsledningen och icke för den svenska. Det var alltså i detta fall aldrig någon fråga om att utöva operativ ledning för den svenska statsledningen, vilket var fallet i t.ex. Tsunamikatastrofen.

    Vad är det herr Rudberg menar att Statsminsitern skulle ha gjort ytterligare?

    SvaraRadera